Obehag.

Hur kommer det sig att drömmar påverkar mig så förbaskat mycket? Nu menar jag inte drömmar som typ vad jag vill göra med mit liv, utan hjärtskärande mardrömmar. Vaknade panikslagen runt klockan 6 & var svettig som en åsna. Vart är jag?
Av någon konstig anledning tar det en stund innan jag fattar att jag drömt något helt banalt. Just nu minns jag nästan exakt vad drömde men har egentligen inte lust att dela med mig av detaljer. Det räcker med att jag säger att den var sjuk & äcklig. De jag behövde fick jag inte höra av mig till.
Tröst var långt inom räckhåll, ungefär lika långt bort som döda havet är djupt. Nu har jag en obehaglig känsla som flåsar mig i nacken & det känns som att den bitit sig fast i min axel & kommer spendera dagen med att plåga mig.
Den har satt sig i lungorna & det känns jobbigt att andas. Den har satt sig i hjärtat & varje gång det slår känns det som en tung sten försöker ta sig ut. Den kletar av sig på hela min hud.

Jag hade taggat som tusan för denna dagen & nu vill jag bara kräkas. Jag vill skrika, gråta & slå på saker.
Men vi är väl alla för sansade för att faktiskt låta sådant hända. Skyldig, skäms mer.

Hur ska jag göra för att kunna kväva denna känslan? Det var bara en dröm, sluta älta det Hanna.
Sanningen som man döljer gör ont. Fylld av tomma löften.

Ikväll är det spelning nere på stan, det är den roliga grejen som jag hade sett fram emot. Jag & Viktor skulle gå ihop men så kom vi på att han jobbar vilket gjorde mig ledsen för jag ville ha med honom. Dock tänker jag ta mig ner ändå för att försöka döda denna känslan. Hade inte haft något emot att få mitt hjärta utslitet just nu för det gör ont, själva muskeln HJÄRTAT gör ont. Snälla, brinnande känsla i ögonen försvinn!

Fuck you, over and out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0