Tankar kring förlossning.


Nu är det bannemig inte långt kvar alltså! Är redan inne i v.37 & man brukar vanligtvis föda inom veckorna 37-42. Dock förväntar jag mig inte att det kommer hända speciellt snart eftersom det oftast brukar gå övertid med förstföderskor. Har läst runt lite & nu ska hon tydligen inte växa mer på längden utan om något förändras så är det bara att hon går upp i vikt. Börjar faktiskt bli nervös just för att mina värden har vart så sjukt dåliga.

Den 14:e ska jag i alla fall till min nya barnmorska. Tester skall tas & så får vi hoppas på att alla mina värden gått upp utifall någon komplikation skulle uppstå så klarar jag mig bra ändå. Annars så... tja, får jag väl hoppas att allt går vägen ändå!
+ Jag känner av förvärkar/sammandragningar vilket kan variera i hur det känns. Ibland gör det ont i hela underlivet & känslan är i princip omöjlig att förklara, haha. Det liksom, kan kännas som mensvärk + att hela underlivet töjs ut samtidigt som det känns som att det sjunker neråt... Alltså, jag ger upp på att försöka förklara känslan.

Fick klippt mig igår för övrigt, kanske slänger upp en bild när jag får till det så jag blir nöjd med det. Luggen blev i alla fall riktigt tjusig må jag lova! Dock blev det så kort där bak så jag vet inte om jag borde skratta eller gråta. Men det är ju bara hår, det växer ju ut igen & nu har jag bara min egna hårfärg, har la dock kvar lite rester som hänger slaffsande längst ut i topparna. Over and out!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0